Det löser sig
Alltså. Vilket jävla helvete det var. Allt från mediciner och sjukan till skolan.
När jag tänker tillbaka på det nu känns det inte som om det var så farligt, men om jag gräver en bit till inom mig får jag en klump i magen. Jag har gått till terapeuter från och till i många år, men aldrig orkat ta till mig en lösning. I början av förra hösten i samband med att jag blev sådär sjuk igen kollappsade allting. Jag märkte det knappt själv. Det var en liten liten droppe som behövdes för att allt skulle rinna över. I början av oktober hade jag inte sovit i mer än tre timmar i sträck en enda natt sedan juli månad och ingenting fungerade.
Jag har alltid kunnat hålla allting inom mig utan att det egentligen märktes utåt men helt plötsligt gick det inte. Jag förstod inte vad lärare sa, jag kunde inte hänga med i konversationer, jag drog mig undan och det började liksom påverka allting på ett sätt det inte gjort innan. Då satte min underbara läkare ner foten och skickade mig raka vägen till en terapeut här i Västerås. Efter genomgångar, undersöknar, test , fan och hans moster stod det klart att jag lider av en kronisk depression. Det lägger vi till i samlingen med kroniska sjukdomar. Check..
Jag började äta antidepp och i början skämdes jag, led och mådde pyton av biverkningar och framförallt av känslan att piller förändrade mig.
Nu, några månader senare känns det klyschigt nog som om jag fått tillbaka mitt liv. Jag orkar, jag kan och framförallt vill jag. Från att ha gått till min enarmade terapeut en gång i veckan hela långa helveteshösten går jag nu dit en gång i månaden och har fått ett annat sätt att tänka.
Jag vet att jag antagligen kommer ha fler sådana här perioder i mitt liv och kommer i sådana fall behöva behandla det med medicin, men just nu njuter jag bara av att jag är mig själv igen och att jag mår bättre än vad jag någonsin gjort. Och jag är stolt över att jag tagit mig ur det här levande.
Om ni mår dåligt, försök hitta en liten del hos er som orkar söka hjälp. Det löser sig!
Gå i frid/Emma
Skynklas
Jag pluggar inte närmelsevis så mycket som jag borde. Alltså. Jag pluggar ingenting. Och jag har tenta (igen) på fredag.
Jag vill bara att det ska vara fredag kväll så jag får klä ut mig (jag ä-l-s-k-a-r att klä ut mig), dricka ett glas vin, sedan ha en helg med 24-maraton för att på måndag eftermiddag åka hem till Täby och min älskade hund och efter några dagar åka till Aten med Carro och dricka ännu mer vin.
Det är väl inte för mycket begärt?
Nu ska jag sova och gå upp i ottan för att åka till terapeuten och bli skrynklad. Jag har ingen lust att bli skynklad. Inte imorgon, och inte någon dag.
Gå i frid/emma
För tidigt
Inte okej att sätta klockan på 07.00 en söndag. Verkligen inte okej. Jag dör lite innombords när klockan ringer så tidigt.
Jaja. Nu sitter jag iaf här på bussen i min limegröna tröja på väg till intersport.
Limegrönt är inte min färg.
Gå i frid/emma
F to the R to the E to the D to the A to the G!!
Jag och Matilda hade en helvetesdag igår. På riktigt. Tenta 08,10-11,30, grammatikföreläsning 11,45 och sedan samhällslektion med redovisning 13,15-14,45. Sådana dagar borde förbjudas. Varken tentan eller redovisningen gick särskilt bra, men det förväntade jag mig inte heller. Det hade faktiskt inte varit rättvist om det gått bra med tanke på hur jag lallat runt den här veckan. Lallat runt i min egna lilla värld och sovit mig igenom tentanervositet och hysteri.
Snart ska jag upp till Matilda och spela monopol och sedan ska jag jobba resten av helgen. På måndag sätter vi full fart mot fredagens tenta. Som Matilda skrev på sin blogg: Vi går in i femte tentapluggsveckan.
Dock den sista på ett tag. Kom igen Ludis, vi kör rätt in i kaklet.
Gå i frid/emma
Döden
Så himla bra och lämpligt är det.
Längtar tills den här tiden imorgon då både tenta, föreläsning och redovisning är över. Då ska jag festa till det med en redbull, eftersom mitt nyktra liv nu börjat. Ofrivilligt skall tilläggas. Kunde inte komma på ett bättre tillfälle att ta ett glas vin eller två.
Gå i frid/emma
På riktigt
Klockan är 10.22 och jag har redan hunnit vara vaken i tre timmar. Det hör inte till vanligheterna i mitt sjusovande studentliv.
Jag har varit hos shrinken och nu sitter jag och sliter mitt hår över fonetiken. Tenta imorgon, och det kommer gå åt helvete. På riktigt. Men det känns okej. På riktigt.
Gå i frid/emma
Jag ser det regnar
Det är inte direkt lättare att kliva upp ur sängen när det ösregnar ute. Sådan dagar tycker jag att man borde få ligga kvar.
Men istället ska jag och Matilda iväg och bli förnedrade i skolan.
Gå i frid/emma
Sova sova sova
Jag lägger barret på huvudkudden, och vipps så sover jag. Jag sätter mig på tåget, och vipps så sover jag. Detta är mycket bättre än att inte sova alls, men samtidigt hade det varit finurligt med något mellanting. Jag ska ha läst ut en bok tills imorgon, jag har en tenta på torsdag och en redovisning senare samma dag, och detta i kombination med mitt extrema sömnbehov går inte ihop.
Av alla 5004 biverkningar har min kropp tydligen valt att snappa upp just sömnbehovet av den här medicinen. Inte hyperaktivitet eller mani, som hade varit lämpligt den här veckan, utan sömnbehovet och gäspningar.
Nu ska jag gräva djupt inom mig och hitta lite motivation att lägga på fonetik. Sedan ska jag sova lite till..
Gå i frid/emma
Älgjakt
Mitt tåg till Sthlm har precis kört på en älg, och således gjort sitt i den pågående älgjakten. Förutom blodspår på fönstrena verkar tåget må fint. Dock inte så pass fint att det bara var att tuffa vidare utan vi har stått still i Bålsta i 25 minuter.
Tur att man har Maria Mobtazami att underhålla sig med.
Se där, nu kunde vi åka!
Det går ju bra nu.
Gå i frid/emma
Hedda och Idol
Jag har haft min kompis Hedda här på fredagsmys med Idol och tjatter. En fredagskväll precis som jag behövde att den skulle vara.
Nu hör jag hur mina grannar ovanför springer runt i högklackat på g ut, men här hemma ska det sussas. Jag är en aningens nerdrogad (läs: helt borta) och skakig av den nya medicinen så här behövs det sovas fem kvart i timmen om jag ska orka med att stå i en butik imorgon.
Efter jobbet beger jag mig som sagt hem till Täby på en snabbvisit. Jag längtar!!
Godnatt
Gå i frid/Emma
Go away
Jag har inte haft en direkt euforisk vecka. Jag har haft mer ångest än jag brukar och har liksom inte riktigt orkat hålla skenet uppe. Jag brukar alltid försöka ha en "fasad" utåt, och inte för att leka martyr utan för att på något sätt lura och rädda mig själv. Kvällarna är som känt alltid värst, men den senaste tiden har det påverkat mina dagar mer och mer. Idag har jag börjat med en medicin, och även om jag innerst inne vet att det är vad jag behöver för att komma ur det här långsiktigt kan jag inte låta bli att undra om jag kämpat tillräckligt mycket själv. Dessutom känns det som ett nederlag. Ett extremt nederlag.
Hursomhelst. Det jag ville komma till är att när jag mår såhär får jag en sådan extrem flyktkänsla och längtan till någonting annat att det ibland snurper om mitt hjärta hårt som in i helvete. Jag längtar till värmen och solen. Jag längtar någonstans där jag kan gömma mig. Gömma mig, vagga fram och tillbaka och vänta på att allting försvinner.
Gå i frid/emma
Vad är väl en bal på slottet
Å. Jag sitter här i min gräsligt chockrosa velourdress med rött avskavt nagellack och sliter mitt arma hår över detta fonetik-pluggande. Chansen att klara tentan har inte ökat drastiskt. Snarare sjunkit om möjligt ännu mer.
När jag tillåter mig nästa paus ska jag ta mig till stan, hämta ut en medicin och gå till posten.
Det är liksom så glammig min fredag blir.
Annars då? Jo tackar som frågar, alldeles strålande. Fryser lite bara!
Gå i frid/Emma
Sovsällskap
Idag känns det inte som om jag gjort något vettigt alls, men när jag tänker efter har jag hunnit med föreläsning, min dagliga powernap och sedan fika, middag och champagne med bland annat min kompis Linn som varit här över dagen.
Så alltså.. Så mycket vettigt har kanske inte blivit gjort men trevligt har jag haft.
Imorgon måste det dock bli plugg deluxe om jag ska ha den minsta chans på min tenta nästa vecka. Just nu har jag 0% chans att klara den. Jag sattsar att i alla fall komma upp till en siffra på 5.3%.
Nåväl. Nu ska jag och mitt sovsällskap Linn sussa. Imorgon hoppas jag på att vakna utan den här klumpen i magen. Den är nedrig ska ni veta.
Gå i frid/emma
Jag behöver lite Conrad-tid
Jag bokade just en biljett hem till Täby på lördagkväll. Jag jobbar lördag dag, men känner att jag behöver åka hem till familj och hund en kortis. Jag har inte haft en sådan här hemlängtan sedan jag var på mitt fruktansvärda konfirmationsläger för sju år sedan. Jag behöver en kram av mamma och pappa, en stor valp-puss av Conrad och lite skvallertid med min älskade syrra.
Gå i frid/Emma 
Conrad Lindholm
Förresten...
Jag har börjat med det oroväckande misstaget att i skolan gå på toaletten utan att låsa dörren. Detta har hänt två gånger nu och jag, men framförallt Matilda, börjar bli mycket upprörda över detta. När jag sedan berättat om mina missöden (som tack gode gud slutat väl då ingen klampat in) har jag nästan sett hur Matilda framkallat stressutslag.
Ja. Min tankspriddhet börjar nå oanade nivåer. Detta måste få ett slut!
Gå i frid/Emma
